Replik till Gunell angående relationerna till Finland
Camilla Gunell (S) går den 16 september till hårt angrepp i Hufvudstadsbladet mot stadsrådet med allehanda synpunkter. Finska ministrar nämns vid namn och det är överlag en mycket kritisk inlaga i den offentliga debatten.
Sakinnehållet är inte denna insändares fokus utan snarare varför denna typ av inlägg gentemot det finska stadsrådet överhuvudtaget inte bör förekomma från våra folkvalda politiker. Särskilt inte från politiker som varit aktiva under lång tid, som suttit i vår åländska regering tidigare och i person har varit med och förhandlat med fastlandet. Personligen blev jag förvånad över att en så pass etablerad politiker fokuserar mer på valkampjanen i lagtingsvalet, vilket denna insändare måste ses som, än vad som är bäst för Åland. Det tyder på särdeles dåligt omdöme och måhända är det tiden av 4 år inom oppositionspolitik här på Åland som gjort att Gunell tänker att det rimligt att torgföra sina åsikter oavsett konsekvenserna. Var snäll och tänk på vad dina ord kan få för konsekvenser för ålänningarna innan du uttalar dig igen.
Åland är beroende av goda relationer med Finland oavsett vem som sitter vid makten på andra sidan skiftet och att uttrycka sig på detta vis tyder på en total oförståelse för vikten av detta för Ålands väl. Vi har exempelvis länge arbetat med att upprätta flygförbindelserna till riket och frågan är inne på slutrakan. Det är statsrådet som beslutar och angrepp av denna typ hjälper inte Ålands sak.
Christian Wikström (Ob)
Infrastrukturminister
Camilla Gunells insändare:
Åländsk besvikelse över regeringen och SFP
Under kampanjen inför lagtingsvalet har vi träffat mycket människor på gator och torg och märkt att besvikelsen över att Svenska folkpartiet (och den åländska ledamoten) valde att rösta för fortsatt förtroende för de sannfinländska ministrarna Riikka Purra och Wille Rydman har varit stor bland många ålänningar.
Jag delar deras syn. Att liberala partier väljer att släppa fram odemokratiska krafter till makten är svårsmält både i Sverige och Finland. Förutom att man är beredd att svälja stora doser rasism och hat mot människor med annan hudfärg och kulturer, så vill man också driva igenom ett regeringsprogram som innebär stora nedskärningar och försämringar för vanligt folk. Det godtagbara motivet är statsskulden.
Statsskulden behöver man hantera genom långsiktiga satsningar på ekonomisk tillväxt, sysselsättning och satsningar på utbildning och klimatomställning. Enligt ekonomerna har landet 10–15 år på sig att vända kursen. Men alla åtgärder som nu vidtas är inte ekonomiskt drivna, utan ideologiska.
De inskränkningar som regeringen Orpo avser att göra i strejkrätten, i möjligheten att utan skäl avskeda folk med kort varsel, att sänka skatter för de rikaste är inte ekonomiskt motiverade åtgärder. Det är ren och skär högerideologi. Det hjälper heller inte landets ekonomiska utveckling att sätta upp hinder för invandring i ett land med den svåra demografiska situation som Finland har. Regeringen Orpo kommer dessutom att låna ofantliga summor under perioden fram till 2027 och öka statsskulden med 40 miljarder. Man kan verkligen fråga sig om skattesänkningar för de rika är bra politik i det läget.
Det är därmed ett stort ansvar som Svenska folkpartiet tagit på sig som tungan på den parlamentariska vågen. Att legitimera Sannfinländarnas politik är ologiskt för ett parti som säger sig värna liberala friheter och mänskliga rättigheter. Ord spelar roll och leder till hot och våld. Den tyske språkvetaren Victor Klemperer jämförde det högerextrema språket på 1940-talet med förgiftning:
”Ord kan vara som mycket små arsenikdoser: de sväljs helt obemärkt, de tycks inte ha någon verkan men efter ett tag verkar giftet ändå.”
Först märker man kanske inte skillnaden, men på sikt är effekten oåterkallelig. Det är det farliga
Camilla Gunell, partiledare, Ålands Socialdemokrater